you don't deserve it
jag saknade inte dig, jag saknade oss. du och jag. vi. oss. att vi gjorde sådana saker som ingen annan gjorde. små saker som kanske bara jag lägger märke till. som att du har ett födelsemärke på hakan, som även jag har. så kom allt jag inte ville höra. som att du träffat någon annan. någon som inte är som mig, hört att hon är allt som jag inte är. de säger att du säger att hon är den rätta, och att du verkligen menar det. så mycket som jag vill tala om för dig som du inte vet. som att jag satt med hon en kväll, han som jag brukar tala om ibland. så kom den där låten som vi brukade lyssna på, låten som jag inte tycker om men som jag lärde mig utantill. jag log lite och han förstod ingenting. blundade och låtsades som om det var du som satt där, tryckte händerna runt min haka, rynkade på näsan och försökte förklara hur mycket du hatar när jag skriker, samtidigt som du ler. för du kan inte hålla dig. för du skrattar när jag räknar till tre. saker som bara vi gör.
det sorgligaste av allt är att jag inte känner någonting längre. att text bara är text. tomma ord. känslor jag känt som jag vill känna igen. som om någon plockat ut mitt hjärta och bara lagt det på hyllan.
det du har på hjärtat
Trackback